Skadas hunden av ryck i koppel? Myt eller inte?

Blogginlägg: 2009-05-06

För länge sedan, i början av 1900 talet väcktes ett intresse hos vår polismyndighet att använda hunden i tjänst. En tysk grupp lär ha haft en uppvisning av tjänstehundsdressyr. Tiilvägagångsättet hämtades från militären, den dressyrform blev slutligen den grundläggande modellen för våra dagars träning. Altså beror detta på att vi använder oss av uttryck som "kommandon" tänk på "framåt marsch", "gör halt" och så vidare. Mycket strikt och militäriskt eller hur? Och alla som någon gång tränat lydnad känner igen detta.

Sedan kom hundboomen, många valde att skaffa sig hund i början på 70 talet och SBK fick ta hand om den nu helt "vanliga" familjehunden. Tror alla nu kan börja förstå att det nu som kommer är konflikt. Självklart kan man inte träna alla hundar enligt en militärisk grundform. Men lika sjutton kom allt prat om ledarskap och att man ska domminera sin hund upp. Visst fanns det redan då andra aktörer som såg den stora faran i att uppfostra hundar med ryck i koppel och strypsnaror av alla de slag.

Den stora massan av alla hundar var i största behov av vardagsuppfostran, och många ville inte "bemästra" sina hundar på det sätt som många av dåtidens instruktörer ansåg var det allra bästa för hunden. Inte många alternativ fanns men vi har Anders Hallgren att tacka för den motsatta sidan, att det blev ett alternativ till den hårda skolan om man nu ska kalla den för något. Man fick och kunde göra ett val själv. För till syvende och sist är det du som hundägare som ska välja vad du vill arbeta med för metod. Har man en princip att man inte vill uppfostra genom hårda metoder eller vara en auktoritär hundförare tycker jag att man ska följa sin känsla.

Att man på något sätt skulle få en mindre lydig hund med mjuka metoder eller få sämre resultat på tävling är obefintligt skulle jag vilja påstå. Visst uppnår man resultat med tuffa och hårda metoder men vilken av dessa sätt skapar en hund som är glad och mycket samarbetvillig? Jag föredrar en hund som arbetar för mig av glädje och för att få sin lön, jag vill ha en hund som vågar bjuda på olika beteenden och en hund jag kan ha roligt tillsammans med. jag vill verkligen inte ha en hund som kryper för mig, som blir nervös och rent av har svansen mellan benen när vi tränar på grund av rädsla. Tyvärr syns detta emellanåt på tävlingar, men jag är övertygad om att en bra lydnadsdomare idag premierar en glad och följsam hund som arbetar med glädje framför en mera nedtryckt hund. Och såvitt jag vet är det inte många instruktörer som lär ut tuffa metoder i lydnad?

Helt uppenbarligen finns det en motvilja lite varstans att uppfostra och träna hundar på ett positivt sätt. Det finns till och med de som påstår att strypkoppel är helt befriat från skaderisk. Att det i Sverige inte skulle finns någonsom helst undersökning/rapport/forskning inom ämnet som säger att det skulle vara skadligt. Sådant gör mig beklämd. Att man helt bortser från vad Anders hallgren framkommit till genom sin rapport "ryggproblem hos hund", jag kan verkligen inte förstå hur man kan välja att blunda för hans fakta och Anders stora och mångåriga erfarenhet av arbeta med problemhundar sedan 70 talet!

Anders Hallgrens rapport finns till och med att köpa för den som är intresserad!