Stryp eller inte? Straffar man hundar?

Blogginlägg: 2009-03-26

Frågan kommer upp lite då och då bland kursare och även bland oss kollegor. Är det ok att ha stryp på sin hund? Är inte allt snack om skador en myt?

Nej, det är ingen myt utan kalla fakta. En strypsnara är en av de orsaker som frambringar felbeteende hos hundar. Ja jag väljer att kalla dessa otäcka halsband för snaror för det är exakt just det de är och inget annat.

Jag tycker att om man på någotvis skulle vara osäker på om en snara verkligen kan skada hunden. Sätt på dig en själv och be någon rycka och göra knyck får du se hur det känns. Jag lovar att behandlingen inte kommer vara angenäm alls, risken att du får en bestående skada är också ganska hög. Troligtvis blir du jäkligt sur på den som drar också.

En hund är inte mera "rustad" än vad man själv är i nacken. Detta är egentligen något så otroligt vansinnigt självklart. Som väl är har numera de allra flesta instruktörerna tagit till sig alla nya rön när det gäller vad som orsakar problembeteenden hos hundar.

SBK sluter leden kring positiva träningsmetoder och självklart IMMI, jag hoppas att det kommer befästa sig starkt inom SKK alla rasklubbar och underklubbar framöver. Vilket jag är säker på att det kommer. Eftersom vinsterna är så enorma med ett positivt förhållandesätt i hundträning finns det snart inga andra hållbara alternativ. Idag kan man tydligt se vilka tävlingsekipage som använder sig av positiv inlärning. Det är närapå övertydligt vissa gånger då en positivt inlärd hund gör allt med glädje för sin förare, de har en fin samhörighet med sin förare eftersom hunden lärt sig redan på valpstadiet att husse/matte kan man alltid lita på!

Många har valt att misstolka detta träningssätt som om att man inte har krav eller att det skulle råda någon allmän "flum". Det är både trist och tråkigt tycker jag men ibland kan det vara svårt att ta till sig den väg som kräver engagemang, intresse och kanske lite mera kunskaper.

För visst krävs det mycket mera av mig som hundförare om jag ska träna på ett positivt sätt. Om jag bara kräver av min hund med hårda tag så kommer förmodligen hunden att lyda på grund av rädsla för att få obehag. Det finns många som använt de metoderna och visst fungerade det tills det blev revolution...(!)

Det går självklart att styra sin hund med en järnhand, trycka ned hunden och lära den i princip; Lyd eller dö! Men handen på hjärtat, vem vill träna med sin familjemedlem på detta sätt? Och när hunden får sin chans kan den faktiskt rymma eller ännu värre, den blir aggressiv och mycket osäker. Ofta blir inte hårt hållna och nedtryckta hundar speciellt ålderstigna heller. Eftersom de ganska säkert kommer att få flera felbeteenden och dra på sig olika sjukdommar eftersom den inte lever i en god harmoni.

Idag vet man att strypkopplets effekter inte är bra. Om man är intresserad av att lära sig mera så finns det bland annat en undersökningsrapport som gjorts av Anders Hallgren, det går att köpa ett häfte som heter rätt och slätt "ryggproblem hos hund". I den rapporten framgår det tydligt vad som ligger till grund för olika värkproblem och felbeteenden. Ett av dem är strypkoppel och ryck och slit i kopplet. Sedan kan många andra hundpsykologer världen över vittna om att stryphalsband är inte förenat med att få en följsam och lydig hund på det sätt som krävs om man vill ha en god relation med sin hund.

Mina kollegor inom IMMI samt en del andra kollgor jag samarbetar med arbetar inte med några som helst metoder som kan skapa obehag för hunden. Vi tar avstånd från sådant och vi står för att man kan fostra en hund utan att för den saken skull trycka ned och vara elak mot sin hund.

Det finns dessutom lagar i Sverige som förbjuder djuraga, jag är stolt över att vi kommit så långt i Sverige med att stoppa djurmisshandel. Visst kan man göra mycket mera, det är långt ifrån helt bra men vi är ledande i världen i vårt sätt att se på våra djur.

Självklart tycker jag att det är tråkigt när aktörer inom hundvärlden väljer aktivt de gammla förlegade metoderna att vara någon form av småtyrann över sin hund. Jag tycker det är sorgligt att man inte kan välja ett positivt sätt.

Som jag skrev innan, det krävs mera kunskap att vara vägledare för sin hund på ett positivt sätt. Man måste kanske vara mera påhittig och driftig. Dessutom krävs det att man skapar band till sin familjemedlem. Inget kommer någonsin av sig självt. Man måste också vara storsint och ödmjuk, kanske en smula tillåtande också.

Hoppas att det finna massor av människor därute som väljer att fostra sina hundar med mjuka och positiva metoder, trenden har dessvärre svängt tillbaka lite tycker jag men jag tror att innerst inne finns det ingen som vill vara dum mot sin hund. Klart en och annan som vill framhäva sig själv och klarar inte det utan kanske ger sig på sin hund istället, sådant finns alltid lite här och var. Så kallade omriktade beteenden, som även hundar kan ha.

"Jag är sur och arg för jag har inga kompisar så nu bitar jag dig istället fast än jag egentligen vill ge dig en kram....."

Ni förstår kanske vad jag är ute efter!
Hur som helst ska alla veta att jag arbetar inte med stryphalsband, stackel, el eller andra elaka metoder. Jag arbetar alltid för att stärka relationen mellan hunden och människan innan vi ens tänker att träna på moment!